Musarm
Nu är jag tillbaka i Göteborg och började med att fira min ensamhet med att spela WoW, mycket mer än vad man kan göra hemma utan att klassas som sjukt tråkig så att folk hatar en. Plus att det inte är så trevligt att bli störd när man gör något seriöst i WoW. Men i alla fall, detta blev jag bestraffad för. Rejält! Jag fick en intensiv form av musarm i båda armarna! Jag förstår inte riktigt hur det kunde gå till, jag satt ju inte helt dåligt. Och västra armen också, den hade jag ju inte hållit i en mus med. Väldigt mystiskt.
Dygnet började med att jag gick och lade mig klockan 01 i Skåne, gick sedan upp 05.40 då klockan ringde och jag åkte till lund, och sedan till Göteborg med tåget. Tågresan var sjukt tråkig och det hände absolut inget speciellt, utom att jag inte kunde sova. Jag kom hit, gick till skoaln och gjorde lite grupparbete. Vid 16 någonting kom jag hem, startade datorn och började spela WoW. Där satt jag sedan, till 04 då jag tänkte gå till sängs. Det var här helvetet började, smärtan i armarna var fruktansvärd och man drömde mardrömmar i både vaket och sovande tillstånd och vred o vände på sig för att minimera plågorna i armarna. Vid 06 gav jag upp mitt försök att kunna sova på riktigt, så jag gick till datorn och tittade på film till typ 08. Sedan var jag så trött att jag höll på att dö, jag hade ju inte sovit så länge natten innan heller, gick tillbaka till sängen och försökte sova igen. Det gick den här gången och jag sov till typ 15, alltså för lite igen. Tittade på lite serier och nu sitter jag här, oförmögen att göra något vettigt då detta gör armsmärtorna värre.
Nu ska jag berätta lite om de mycket spännande smärtorna som kallas musarm. Googlar man på det hittar man bara en massa ergonomiskit om hur man förhindrar det, hur det känns står inte. Men det ska jag berätta. Det tog faktiskt ett tag att fatta att det var just musarm, eftersom det var i båda armarna. Mina första tankar var ju att det var någon brist eller hjärtbesvär mm. Men det är det nog inte för det börjar gå över nu, det tar ganska exakt ett dygn för plågorna att gå över. När jag skulle gå o lägga mig tänkte jag att det går nog över när man sovit lite, mycket gör ju det, men ack så fel man hade! Smärtan är i hela armen, från där armen börjar, ner till handen. Ska man beskriva själva känslan är det nog lite som huvudvärk, fast i armen, det är värst i överarmen. Smärtan sitter typ under muskeln, fast så är det, det är ju senorna som är klena. för att minimera smärtan måste man hitta ett läge för armen där ingen del av den kläms eller hänger, samtidigt som absolut ingen muskel i armen får spännas, då kan man nästan påstå att smärtan är borta, men detta är ett läge som är mycket svårt att få! Speciellt när båda armarna är drabbade. Man har även känningar i handen och axeln ibland, men detta är bara när den delen arbetar, alltså när man håller i något eller lyfter något, till exempel armen själv, det är alltså behagligast att ha armen lutande på någonting. Armarna i kors är dåligt då den ena armen kläms och båda armarna hänger, ligga på sidan är även dåligt då den ena armen kläms och den andra armen hänger ner. Ligga på magen eller på rygg funkar, men det är tråkigt att ligga så och jag personligen kan inte sova på det sättet. Att stå upp är totalt uteslutet då armarnas egen vikt är väldigt hög så att de hänger och drar i sig själva. För att motverka detta lyfter man upp armarna lite, detta blir inte bättre då musklerna då späns. Att ha händerna i fickorna hjälper lite men det är inte perfekt i längden. Ställningen jag hittade för att kunna somna var att ligga halvt på sidan ovanpå två lutande kuddar, jag kommer inte riktigt ihåg mer. En lite intressant sak jag upptäckte i min sömnlöshet var att det lätt bildas en ond cirkel då smärtan gör att man ofrivilligt spänner musklerna vilket leder till mer smärta, och till sist är det totalt omöjligt att få bort smärtan. Att göra en konstig rörelse lite snabbt, typ klia sig eller stänga ett fönster gör att man får det hugger till i armen och man ångrar bittert vad man just gjorde. Man mår bäst av att bara ha armen lutande på ett bord eller magen när man sitter ner.
Musarm är en intressant känsla som jag tycker ni borde testa. Den går trots allt över på ett dygn, det blir en sömnlös natt och allting går ut på att hitta något som armen kan luta sig på. Nu har jag huvudvärk och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, kanske gå o lägga sig, igen.
Nu blev jag helt sugen på att skriva mer, men jag orkar och vill inte, det går bara till överdrift så det blir hur mycket som helst. Jag har i alla fall köpt vindruvor, billiga och smaskiga, söta, goda och röda. Dem har jag levt på senaste tiden. Det går faktiskt!
Dygnet började med att jag gick och lade mig klockan 01 i Skåne, gick sedan upp 05.40 då klockan ringde och jag åkte till lund, och sedan till Göteborg med tåget. Tågresan var sjukt tråkig och det hände absolut inget speciellt, utom att jag inte kunde sova. Jag kom hit, gick till skoaln och gjorde lite grupparbete. Vid 16 någonting kom jag hem, startade datorn och började spela WoW. Där satt jag sedan, till 04 då jag tänkte gå till sängs. Det var här helvetet började, smärtan i armarna var fruktansvärd och man drömde mardrömmar i både vaket och sovande tillstånd och vred o vände på sig för att minimera plågorna i armarna. Vid 06 gav jag upp mitt försök att kunna sova på riktigt, så jag gick till datorn och tittade på film till typ 08. Sedan var jag så trött att jag höll på att dö, jag hade ju inte sovit så länge natten innan heller, gick tillbaka till sängen och försökte sova igen. Det gick den här gången och jag sov till typ 15, alltså för lite igen. Tittade på lite serier och nu sitter jag här, oförmögen att göra något vettigt då detta gör armsmärtorna värre.
Nu ska jag berätta lite om de mycket spännande smärtorna som kallas musarm. Googlar man på det hittar man bara en massa ergonomiskit om hur man förhindrar det, hur det känns står inte. Men det ska jag berätta. Det tog faktiskt ett tag att fatta att det var just musarm, eftersom det var i båda armarna. Mina första tankar var ju att det var någon brist eller hjärtbesvär mm. Men det är det nog inte för det börjar gå över nu, det tar ganska exakt ett dygn för plågorna att gå över. När jag skulle gå o lägga mig tänkte jag att det går nog över när man sovit lite, mycket gör ju det, men ack så fel man hade! Smärtan är i hela armen, från där armen börjar, ner till handen. Ska man beskriva själva känslan är det nog lite som huvudvärk, fast i armen, det är värst i överarmen. Smärtan sitter typ under muskeln, fast så är det, det är ju senorna som är klena. för att minimera smärtan måste man hitta ett läge för armen där ingen del av den kläms eller hänger, samtidigt som absolut ingen muskel i armen får spännas, då kan man nästan påstå att smärtan är borta, men detta är ett läge som är mycket svårt att få! Speciellt när båda armarna är drabbade. Man har även känningar i handen och axeln ibland, men detta är bara när den delen arbetar, alltså när man håller i något eller lyfter något, till exempel armen själv, det är alltså behagligast att ha armen lutande på någonting. Armarna i kors är dåligt då den ena armen kläms och båda armarna hänger, ligga på sidan är även dåligt då den ena armen kläms och den andra armen hänger ner. Ligga på magen eller på rygg funkar, men det är tråkigt att ligga så och jag personligen kan inte sova på det sättet. Att stå upp är totalt uteslutet då armarnas egen vikt är väldigt hög så att de hänger och drar i sig själva. För att motverka detta lyfter man upp armarna lite, detta blir inte bättre då musklerna då späns. Att ha händerna i fickorna hjälper lite men det är inte perfekt i längden. Ställningen jag hittade för att kunna somna var att ligga halvt på sidan ovanpå två lutande kuddar, jag kommer inte riktigt ihåg mer. En lite intressant sak jag upptäckte i min sömnlöshet var att det lätt bildas en ond cirkel då smärtan gör att man ofrivilligt spänner musklerna vilket leder till mer smärta, och till sist är det totalt omöjligt att få bort smärtan. Att göra en konstig rörelse lite snabbt, typ klia sig eller stänga ett fönster gör att man får det hugger till i armen och man ångrar bittert vad man just gjorde. Man mår bäst av att bara ha armen lutande på ett bord eller magen när man sitter ner.
Musarm är en intressant känsla som jag tycker ni borde testa. Den går trots allt över på ett dygn, det blir en sömnlös natt och allting går ut på att hitta något som armen kan luta sig på. Nu har jag huvudvärk och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, kanske gå o lägga sig, igen.
Nu blev jag helt sugen på att skriva mer, men jag orkar och vill inte, det går bara till överdrift så det blir hur mycket som helst. Jag har i alla fall köpt vindruvor, billiga och smaskiga, söta, goda och röda. Dem har jag levt på senaste tiden. Det går faktiskt!
"Lov"
Nu har jag träffat alla mina nya kökskompisar! Jag har typ glömt namnet på allihop redan, jag är sämst på namn. Men en är i alla fall inte svensk. Så nu blir det till att prata engelska när man träffar honom, lite nyttigt. Nya köksrutinerna är total skillnad. Innan diskade man inte när man hade lagat mat och disken kunde ibland stå i flera dagar odiskad innan den blev diskad, och sedan hamnade den på tork och försvann aldrig från diskbänken. Nu märks det inte att folk varit där, folk torkar disken och ställer den i sina skåp direkt, det är bara jag som använder torkstället. Plus att soppåsen inte tar två dagar att bli full och allting är inte nerkletat av matrester överallt. Väldigt trevligt. Men det blir kanske lite normalare med tiden när folk har kommit in i systemet och vågar äckla sig lite.
Idag har jag lagat den nästan mest avancerade maträtten jag gjort på det här stället, kanske i hela mitt liv! Biff med morot, kokt potatis och sås. Kanske skulle ge det något finare namn men ändå. Anledningen till att den var så avancerad är för att moroten ska rivas o blandas i köttfärsen. Oh my god tänker ni kanske nu, det måste ha varit svårt. Not. Det blev faktiskt ganska lyckat. Potatisen blev perfekt. Jag brukar misslyckas med att koka potatis annars så det var en glad överraskning. Biffarna blev skitbra, kanske lite för salta, men inte så farligt. Såsen blev däremot misslyckad, jag hällde i för mycket soja. Den smakade skit o man höll på att storkna när man åt den. Alla tre delar blev klara samtidigt, också ovanligt för mig då jag ibland kommer på att potatisen ska skalas och kokas när resten är typ klart.
Nu är det tentavecka och jag har inga tentor, om två veckor är det omtentavecka och jag har inga omtentor (som går då) och om en vecka är det lov. Så nu ska det slappas! Fy fan, jag dör snart av uttråkning av allt slappande. Jag har förstås ett kandidatarbete som ska göras, men jag har typ nått ett dead end nu, alla fick en uppgift och jag är klar med min, jag fick dock en ganska förvånansvärt lätt uppgift som man inte direkt kan göra mer på när man väl är klar, och alla andra i gruppen har tentor så de har lagt ner helt den här veckan. Jag tycker inte om att sitta hemma och arbeta.
Idag har jag lagat den nästan mest avancerade maträtten jag gjort på det här stället, kanske i hela mitt liv! Biff med morot, kokt potatis och sås. Kanske skulle ge det något finare namn men ändå. Anledningen till att den var så avancerad är för att moroten ska rivas o blandas i köttfärsen. Oh my god tänker ni kanske nu, det måste ha varit svårt. Not. Det blev faktiskt ganska lyckat. Potatisen blev perfekt. Jag brukar misslyckas med att koka potatis annars så det var en glad överraskning. Biffarna blev skitbra, kanske lite för salta, men inte så farligt. Såsen blev däremot misslyckad, jag hällde i för mycket soja. Den smakade skit o man höll på att storkna när man åt den. Alla tre delar blev klara samtidigt, också ovanligt för mig då jag ibland kommer på att potatisen ska skalas och kokas när resten är typ klart.
Nu är det tentavecka och jag har inga tentor, om två veckor är det omtentavecka och jag har inga omtentor (som går då) och om en vecka är det lov. Så nu ska det slappas! Fy fan, jag dör snart av uttråkning av allt slappande. Jag har förstås ett kandidatarbete som ska göras, men jag har typ nått ett dead end nu, alla fick en uppgift och jag är klar med min, jag fick dock en ganska förvånansvärt lätt uppgift som man inte direkt kan göra mer på när man väl är klar, och alla andra i gruppen har tentor så de har lagt ner helt den här veckan. Jag tycker inte om att sitta hemma och arbeta.